Generna ärver vi från våra föräldrar och de ändras sällan. Däremot kan epigenetiska förändringar som uppstår på grund av miljö- och livsstilsfaktorer påverka genernas funktion.

– Vår nya stora studie bekräftar flera av våra tidigare resultat från mindre studier som visar att epigenetiska förändringar kan bidra till utvecklingen av typ 2-diabetes. I den här studien har vi också identifierat nya gener som har betydelse för sjukdomsutvecklingen. Vår förhoppning är att vi med hjälp av dessa resultat ska kunna utveckla metoder som kan användas för att förebygga typ 2-diabetes, säger Charlotte Ling, professor i diabetes och epigenetik vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) som har lett studien.

Samma epigenetiska förändringar

Forskarna studerade epigenetik i insulinproducerande celler från människor och fann 5584 ställen i arvsmassan med förändringar som skiljde sig mellan 25 individer med typ 2-diabetes och 75 individer som inte hade sjukdomen. Samma epigenetiska förändringar som hade upptäckts hos personer med typ 2-diabetes återfanns även hos personer med förhöjda blodsockernivåer, vilket är ett tecken på ökad risk för att utveckla sjukdomen.  

– Vi som studerar epigenetik har länge försökt att förstå om epigenetiska förändringar orsakar typ 2-diabetes eller om förändringarna uppstår efter att sjukdomen är ett faktum. Eftersom vi såg samma epigenetiska förändringar hos personer med typ 2-diabetes och individer med risk för sjukdomen drar vi slutsatsen att dessa förändringar kan bidra till utvecklingen av typ 2-diabetes, säger Tina Rönn, förstaförfattare och forskare vid LUDC.

Studien fann 203 gener som hade ett annorlunda uttryck hos personer med typ 2-diabetes jämfört med kontrollgruppen. Genen RHOT1 visade sig ha epigenetiska förändringar hos personer med typ 2-diabetes och hade också en nyckelroll för insulinfrisättningen i insulinproducerande celler. När genuttrycket för RHOT1 slogs ut i celler från individer utan typ 2-diabetes minskade frisättningen av insulin.

– När vi undersökte samma typ av celler hos råttor med diabetes fann vi en brist på RHOT1 och det bekräftar genens betydelse för insulinfrisättningen, säger Tina Rönn.

Metoder som kan förebygga sjukdomen

En målsättning med forskningen är att utveckla en blodbaserad biomarkör som kan förutspå vem som är i riskzonen att utveckla typ 2-diabetes. Forskarna undersökte därför om deras resultat från insulinproducerande celler i bukspottskörteln återspeglade sig i blodet hos levande människor. De epigenetiska förändringarna återfanns i blodet i en grupp på 540 personer utan sjukdomen och kunde kopplas till framtida utveckling av typ 2-diabetes hos hälften av dessa personer.  

Faktorer som onyttig mat, stillasittande och åldrande har betydelse för utvecklingen av typ 2-diabetes och påverkar även vår epigenetik. Med den nya studien har forskarna identifierat nya mekanismer som gör att det kan bli möjligt att utveckla metoder som kan förebygga typ 2-diabetes.

– Om vi lyckas utveckla en epigenetisk biomarkör kan vi fånga upp individer med epigenetiska förändringar innan de har blivit sjuka. De här individerna kan till exempel få individanpassade livsstilsråd som kan minska deras risk för sjukdom eller så kan vi utveckla metoder som går ut på att korrigera vissa geners aktivitet med hjälp av epigenetisk redigering, säger Charlotte Ling.